torsdag 30 juli 2009

Uppdatering

Det händer mycket nu. Glömmer bort att jag har bloggen.
Bosse har flyttat. Med en klump i hjärtat tog jag beslutet att låta honom få komma ut på landet.
Med hans enorma personlighet och aktiva fysik är han inte gjord för min lilla lägenhet, hur mycket jag än vill det. All aktivitet i världen kan inte göra honom trött. Den senaste tiden har han gått runt och skrikit lungorna ur sig för att han inte haft något att göra (som enligt honom är roligt nog). Det finns oändligt mycket mer att skriva om saken, men jag orkar inte älta mer. Bosse har flyttat för Bosses bästa. Esther och jag reder oss. Vi är ju lugna rakt igenom hon och jag så atmosfären här hemma har redan förändrats. Esther får sova med mig i sovrummet nu (gick inte tidigare då Bosse bet sönder mina fötter), och vi ska börja åka iväg med cykeln som vi gjorde när hon var liten.

Det var dock hemskt att åka och lämna Bosse. Han skrek sitt hjärtskärande skrik hela vägen. Vi åkte i mammas och pappas nya bil och därmed fick jag inte ta ut Bosse ur buren ifall han skulle kissa- eller håra ner hela baksätet. Men det smärtade, han är ju van att sitta i knät i bilen så han kan titta ut genom fönstret. Usch vad hemskt det var, jag grät tyst för mig själv hela vägen. Det kändes så hemskt att lämna honom där, helt ovetande om vad som hände. Kändes som att jag övergav honom. Om man ändå kunde kattspråk så vet jag att han skulle ha blivit glad.
Nu, en vecka senare har jag fått fina uppdateringar från de nya ägarna. De är supertrevliga och verkliga djurmänniskor. Bosse sover i deras säng, jagar flugor till förbannelse och sprätter sand över hela badrummet - han låter precis som sig själv med andra ord. Världens mest anpassningsbara katt. Sorgligt att han inte är min längre, men han kommer få det så så så himla bra. Om några veckor ska vi åka och hälsa på och se hur han har det. Jag längtar verkligen.

Här bor Bosse nu. Bland hundar, katter och höns.

3 kommentarer:

Agnes sa...

Tänker på er ; ) Kram Agnes

Fido sa...

Guuu, där får han det fint! Klokt beslut av dig.

Tingstedt sa...

Gud vad sorgligt, men som sagt det var nog bäst för honom. Det var starkt av dig att ta det beslutet. Måste ha varit jobbigt. Kram Sara